Olek slår till - igen

Medan jag väntade på mor passade jag på att fota lite på stan. Det som fastnade var Oleks installation. Ni vet, vi har ju vår rostfria visent som stans absoluta symbol, även om vår världsstörsta dalahäst naturligtvis är ungefär lika helig.

Vad är det som smyger här? En rosa elefant?

Brummeli brum vem lufsar där - en visent vist det är...  men inte borde väl gårdagens mycket begränsade konsumtion få sådana effekter.

Hoppsan här är fler element som kommer från andra delar av världen, hoppas vi alla kan samsas

 Bäst att se upp ordentligt för dom hornen, dom sitter på en bjässe som kan väga upp till ett ton...

Fast lite mänsklig - fryser om fötterna

Man undrar hur Olek och hennes virkande syriska invandrarkvinnor tänkte här, fryser inte den stackaren om snoppen? Dom måste ha fnissat en hel del tänker jag.

Det är nog bäst att jag ger mig av...

Ni kan inte ana vilken hätsk debatt detta i vederbörlig ordning tillståndsgivna tilltag gav upphov till! Naturligtvis fick alla invandrarhatare det till att det var ett attentat iscensatt av flyktingar eftersom de såg de syriska kvinnorna virka och klä på visenten. Och huuuu vad hemskt att förstöra VÅR FINA VISENT för eviga tider, och så GRÄSLIGT fult.Det inte många tänkte på var att det hela utfördes i oktober - rosa kampanjen etc. Inte ens de som har den största anledningen att heja på stödet till cancerforskning kunde komma på den tanken.

Vi borde vara vana i den här byn, i fjol sommar kläddes ett helt hus vid torget in i rosa virkning av samma syriska kvinnor (de var de enda som hörsammade Oleks vädjan om hjälp med virkning), som en del av Avesta Art. Det enda som är kvar av det är virkningen runt fågelholken i trädet invid. Tids nog kommer visenten att återgå till sitt vanliga jag igen. För övrigt är det helt osannolikt att ingen har förstört denna installation, men den dagen kommer väl. Jag hann i alla fall dokumentera spektaklet. Olek använder ofta rosa i sina verk efter som den färgen inte förekommer i något lands flagga.

Olek är en polsk-amerikansk konstnär med virkinstallationer som specialitet. Hennes bidrag på Avesta Art förra sommaren var två - det invirkade huset och inne i hyttan en hel miljö inspirerad av en fyrtiotalsbostad för lantarbetare som hon sett i Stubbsveden, visentparken vår. Hon lät virka in varenda föremål i rosa garn. Olek såg att det blev för gulligt, i synnerhet som hon tänkte på och kände med de syriska flyktingkvinnor som hjälpt henne med virkningen. Då tog hon dit ett "special effects team", såna som eldar och spränger i filmscener, som bokstavligen fick spränga köket. Flyktingarna tyckte det var en bra idé, det var en del av deras vardag att bomber och granater förstörde deras hem utan förvarning.

Jag tror att ingen av de som såg det förstörda huset lämnades oberörd, i synnerhet inte om man fått Oleks berättelse till livs. Installationen blev nog något annat än Olek tänkt från början. Så kan det väl vara med konstverk och konsthantverk av alla de slag, dom lever sitt eget liv och blir vad dom vill bli bara man som utförare är lyhörd och följsam till verkets inre liv. Blir ofta bättre så.

Olek är tillbaka i stan eftersom hon håller på att göra en dokumentär om flyktingkvinnorna hon mötte här. Hon kunde inte heller låta bli att göra ett rosa minivirkprojekt, visenten, i förbifarten.

ByFånen