Såna där mackapärer har en förmåga att skapa "communities", nätverk av entusiaster, kring sig, som till exempel den gemenskap som finns runt gamla ångbåtar. En enkel googling "lokomobil insjön" gav några träffar, bland andra Rubens Maskinhistoriska Samlingar i Götene. Sagt och gjort, jag mejlade till deras "info"-adress en söndag kväll med frågan om de hade maskinen eller visste något om dess öde. En timme senare hade jag svaret: "Visst har vi den! Vi var till och med upp till Insjön med den någon gång i början på åttiotalet." Det visade sig också att mina småsysslingar, dvs ättlingar till morfars kusiner, varit i Götene och tittat på vidundret. Ibland är internet fantastiskt!
Någon gång, inte alltför långt bort, ska jag sätta mig i bilen och köra de trettio milen till Götene för att träffa dessa entusiaster och själv få känna på de spakar och reglage (hoppas jag) som morfar hanterade någon gång på trettio- eller fyrtiotalet. Det känns faktiskt stort att tänka på. Det ska också bli intressant att höra om maskinens öden efter morfars och hans kusiners epok. Jag ska passa på att fråga om de vet något om den portabla såg som förekom i sammanhanget.
Och inte minst ska jag fota maskinen själv så att jag får visa upp maskinen ordentligt här på bloggen. I väntan på det lånar jag (med tillstånd) en av de bilder som Rubens var tillmötesgående nog att skicka mig.
En lokomobil är egentligen en vedeldad ångmaskin på hjul. Jag undrar hur ofta man måste stanna för att lägga in ved och fylla på vatten. Ångbåten s/s Bäsingen, som jag är eldare på ibland måste förses med mera ved med 10-15 minuters mellanrum ungefär så kan det nog vara något liknande intervall för en lokomobil. Inte heller kan man företa någon akut påkommen resa, ångbåten kräver tre-fyra timmars eldning innan ångtrycket är tillräckligt. Lokomobilerna gick säkerligen inte så fort, så det tog nog sin rundliga tid att komma någonstans. Jag hoppas kunna berätta mera när jag varit nere i Götene.
Maskinen hade förutom hjulen som den stod på två stora svänghjul, rött på bilden, som också tjänstgjorde som remskivor för remmen som i sin tur drev cirkelsågen. Någonstans finns ett reglage där man kan välja om kraften ska gå till (bak)hjulen eller till remskivan.
En gång för länge sedan fanns det en lokomobil i Horndalstrakten. Dom är ju rätt stora och tunga och går dessutom på järnhjul, i vissa fall gummiklädda, som den på bilden. Vägarna i var helt säkert inte byggda för sådana fordon och Horndalsmaskinen körde allt som oftast fast. Folkhumorn döpte den raskt till "Trögelin". Den blev ingen succé och dess historia i Horndal kort.
ByFånen
