Jag vet, jag har begått ett upphovsmannarättsligt brott: Bilden är lånad från Tomas och Jujja Wislanders bok Mamma Mu städar, illustrerad av Sven Nordqvist.
Kråkan har städat sitt bo. Hans metod är lika enkel som genial, han lägger allting överst i en hög så att han vet var det finns. Den här bilden har hög igenkänning för mig. Det är så här det lätt blir i bodar, garage och på vindar. Man tänker jag lägger det här så får jag ta reda på det sedan. Sedan blir väldigt ofta väldigt mycket sedan. Under tiden har allting hamnat överst.
Hustrun däremot, uppfostrad/yrkesskadad av ett yrkesliv i vårdsektorn kan närmast betecknas som DYMOhitler, allt ska ha en given plats helst uppmärkt med en prydlig DYMO-etikett och, åtminstone teoretiskt, genast återföras till sin plats. Jag å andra sidan gillar inte DYMO så värst mycket...
Det fungerar rätt bra för oss ändå, trots våra olikheter. Jag får ordna (o)reda på och i mina domäner och hon i sina. Värre blir det i våra gemensamma utrymmen. Jag har lyckats lära mig ganska bra var saker i köket ska vara och hur bostaden i övrigt bör vara organiserad. Hon å sin sida har lärt sig hur jag fungerar och kommit till en rimlig acceptans av det. Kvarstår gör en olikhet i toleransnivå på felplacerade saker. Men det brukar lösa sig. När saker försvinner är det oftast hon som hittar dem. Barnen brukade tillkalla henne för en Mammaletning. Hon hävdar att hennes sakletarförmåga kommer av de många deckare hon sett på TV.
Jag skulle spara mycket tid och frustration om jag lärde mig att lägga tillbaka saker på en gång. Dessutom så har Kråkan en fördel, han har bara en hög som saker ligger överst i. Hos mig har varje ställe minst en hög att ha saker i, och det är ju inte lätt att komma ihåg i vilken hög...
Av och till gör jag desperata tjurrusningar i att avveckla högarna och återföra prylarna till sina ordinarie hem och att skapa utrymme och hem för eventuellt nytillkomna. Av det följer förstås nya frustrationer över borttappade saker, i synnerhet om man skulle få för sig att skapa en bättre ordning än den som rådde innan högen/högarna uppstod.
En livslärdom ställer till det: ändra aldrig i en (o)ordning, då försvinner saker. Jag har en tendens att komma ihåg var jag sett en sak, även om det var på totalt fel ställe. Flyttas den därifrån är den borta. En konsekvens av det är att det är omöjligt att åstadkomma den perfekta ordningen utan en ansenlig mängd frustration. En annan konsekvens är att om man ger en ny sak en termporär plats så är den genast permanent, flyttar man den är den förlorad.
Världen är komplicerad...
ByFånen
Ja så är det och jag morrar dovt Låna gärna mina saker men lägg för ... tillbaka dom! Det sista faller tydligen bort fort och lätt. Två saker att minna är en för mycket; "Låna göra mina saker.." ok.
SvaraRaderaVi har just gått igenom ett par kartonger med papper efter svärfar och svärmor, Man måste inte spara deklarationer från 80-talet, är det ens intressant? En alldeles för liten kasse fick vandra ner i pannrummet.
Minns du förresten Alf Henrikssons dikt om städandets förödande inverkan på ordningen?
Jag kan trösta dig med att det finns vetenskapligt stöd för att din metod är effektiv. I den eviga kampen mellan File or Pile har det visat sig att de som sätter in i pärmar (eller stoppar in i skåp, lägger i lådor etc) har svårare att hitta sina saker än de som lägger på hög. Gäller särskilt det man har på skrivbordet.
SvaraRadera